Fredrika

Hela mitt liv känns skit, de är ingenting som är rätt eller på rätt plats! Allt hade varit så mycket lättare om man bara försvunnit långt härifrån och struntat i allt! Förlåt, men livet känns bara allmänt jobbigt just nu. Jag vill så mycket, men kan så lite... Jag har funderat på att sluta skolan, men de kan jag inte för jag tycker om de jag gör, och påbörjar man något SKA man slutföra det.  Jag har funderat på att flytta hem, men de kan jag inte för då visar jag mig svag. Jag har funderat på att flytta här ifrån, men de kan jag inte för då mister jag mina vänner samtidigt som jag undrar om man har några riktiga vänner. Jag vill sluta skolan och ta tag i mitt liv, de känns som man inte hinner med någonting när man pluggar och bor själv.. Som sagt, jag vill så mycket men kan så lite! När jag pluggar känns det som jag tryckt på pausknappen i mitt liv, de känns som mitt liv står stilla fram till den dagen då jag är färdigutbildad. Men frågan är om jag orkar vänta så länge innan mitt liv börjar igen? Jag frågor mig själv hela tiden, är det såhär livet är? Är det såhär livet alltid kommer se ut? Plugga, jobba, sova, händer där ingenting mer? När ska man börja se att sitt liv är värdefullt? Som de känns nu så har jag ingenting att leva för. Jag har så många frågor, men jag får aldrig några svar. Ni kan inte förstå hur mycket jag saknar min familj och mina vänner, Kristianstad är inte långt härifrån, men tillräckligt långt ifrån mina nära och kära! Jag har absolut ingenting i Kristianstad, eller jo, jag har ju mina små guldklimpar, men förutom det så har jag ingen och de känns fruktansvärt jobbigt.. I somras när jag bodde hemma var allt precis som de skulle vara, jag jobbade mycket och ofta, men trots de så visste jag att jag hade mina vänner nära och kunde träffa dem på kvällen. Nu när jag börjat plugga igen och flyttat upp till Kristianstad blir allt som vanligt igen, jag har ingen (förutom mina guldklimpar) och jag är ensamn! Och det värsta är att jag verkligen hatar att vara ensam! Jag har provat på hur de är att bo själv, jag vet att blir jag tvungen så klarar jag att bo själv, men just nu tycker jag bara det inte alls är roligt att vara själv... Ni får ursäkta allt detta skrivande, men ibland är de bara jobbigt och idag har jag en sånn dag! Och för er som tycker på att jag skriver det; detta är min blogg och är till för min del så jag får skriva exakt hur mycket och vad jag vill! Kommer tillbaka Och skriver lite mer roliga saker när jag känner för de..